Follow by Email

onsdag 5 december 2012

iPad i förskolan, från ett administrativt perspektiv!

Från app? till japp! (via en del jag-önskar-att-jag-slapp)
Oj oj oj eller hur man nu ska sammanfatta och utvärdera två års projekt i en liten text...
Under senhösten 2010 blev jag inbjuden av Malin Fölster på pedagogiskt centrum att gå med i ett projekt som skulle undersöka och fundera över ifall iPads kunde vara något att ha i den pedagogiska verksamheten ute i förskolorna. Jag skulle inom min yrkesroll som administrativ chef undersöka ifall ”paddan” kunde vara något att använda sig av inom det administrativa för att förhoppningsvis underlätta mitt arbete. Tanken var att vi skulle vara två damer som koncentrerade oss på den administrativa biten och att vi skulle ingå tillsammans med pedagogerna i gruppen.

Sagt och gjort, jag kastade mig huvudstupa in i projektet och tänkte ”håll i hatten” nu kör vi. Tilläggas bör att mina tekniska kunskaper är på nivån godkänd men inte mycket mer. Det handlar inte om att jag inte fattar utan tyvärr har det handlat om brist på intresse från min sida. Jag menar vi talar om kvinnan som spenderade alla sina utbildningspengar när jag var projektledare till att ha en privatlärare i data för att bättre förstå denna ”tingest”. (Man är inte sämre än att man kan ändra sig:)

Till en början sveptes jag snabbt med i pedagogernas diskussioner om vilka appar som passade till vilka åldrar och hur man hittade kopplingen till läroplanen. Den andra damen som skulle kolla administrativa appar hoppade av och jag blev ensam i mitt quest. Det har nog varit det svåraste... De utmaningar som jag har stått inför med att försöka få koll på tekniska saker som vilka sladdar som passar till vilka tillbehör och vilken projektor som egentligen är mest prisvärd har varit snårig och ensam. Visst har Malin funnits som en hjälpande hand men vissa saker har inte ens hon vetat.

Utifrån min roll så har jag gjort följande under projektets gång: Undersökt administrativt relaterade appar Undersökt vilka tillbehör man måste ha kontra vilka man vill ha kontra vilka som bara är roliga och i viss mån statushöjande. Jag har samtalat med otaliga leverantörer och fått lära mig skillnader på allt från maskinvarukapaciteter till ljudförmågor hos trådlösa högtalare. Jag har diskuterat tillbehörs verkliga funktion och argumenterat för det jag har trott på till cheferna. Jag har försökt föregå med gott exempel gentemot andra chefer och predikat paddans lov till de ofrälsta. Jag har provat utrustning, skickat tillbaka utrustning, hållit reda på vilka som vill ha mer utrustning och dödat en del förhoppningar om utrustning. Jag har försökt entusiasmera rädda/teknikovilliga pedagoger och stilla de allra hungrigaste. Jag har utformat policy för vårt område för hur vi ska förhålla oss till paddan och tvingat mottagaren av paddan att skriva på papper om att de är lite extra ansvariga och ska hålla reda på den samt registrerat vilken padda som finns på vilken förskola och med vilket serienummer. Jag har tillsammans med många andra slagits för att förskolan ska få trådlöst internet och sett det komma – och sedan sluta fungera igen. Jag har vissa dagar panikartat funderat på vad jag håller på med och andra dagar stolt hållit i ledarspiran längst fram i ledet.

tålamod till att få igång dem med ett konto som kunde vara knutet till förskolan och inte till någons privata Visakort. När första personen en timme in i kvällen högljutt suckade och högt och tydligt sa – ”Nu går jag hem, jag orkar inte mer” så tänkte jag shit vad har jag gett mig in på? Det är ju liksom man säger en blind som ska leda en blind, eller i det här fallet ca 20 blindstyren...

Några hade tålamod som änglar och några vill kasta paddan i backen. En gång försökte jag i ren frustration pussa skiten för att det skulle kunna bli en prins eller åtminstone något jag förstod mig på men det funkade tyvärr inte...

Under resans gång har jag lärt mig massor och jag har utvecklats i min tekniska kunskap. Vi har inom projektet ”iPad/android i förskola och förskoleklass” varit en kärntrupp där de frågor jag har haft har kunnat ställs utan att det har varit pinsamt. Förvisso har verkligen mitt quest varit svårare då jag famlat ensam men samtidigt så har många av de appar jag behövt också provats av pedagogerna i gruppen och det är inte så stor skillnad på pedagogisk dokumentation och dokumentering av möten och dylikt egentligen…

Eftersom vi var tidigt ute med våra iPads så har vi legat i fronten för dess användande och det har jag tydligt märkt i min samvaro med andra chefer. När jag har varit på chefsträffar har andra suttit med papper och penna medans jag har halat upp min padda ur handväskan. Jag har tydligt märkt att ”folk” ansett att en iPad bara kan användas till spel och att läsa Aftonbladet på nätet med. Många har sneglat över min axel och sagt saker som –” är den bra den där?” –” vad kan man göra med den?” och –”vilka spel har du? En sån där önskar sig min tonåring i julklapp…”. En gång när jag satt på chefsträff i stadshuset med chefer från hela kommunens organisations olika kontor så sa en högt uppsatt chef, som hade pratat framme vid podiet en bra stund, så här: - ”Ha ha ja nu tror jag att det är dags att sluta prata för vi har hållit på länge och en del har säkert bråttom iväg och någon har börjat pilla på sin iPad”.

Jag såg mig om i lokalen och insåg till min fasa att det faktiskt bara var jag som hade en iPad så jag antar att det var mig han syftade på!? Först så skämdes jag och sedan blev jag heligt arg! Vaddå pilla på sin iPad? Vet han inte att pages är en underbar app som förvisso kostar en bra slant men som möjliggör att skriva minneanteckningar och protokoll från möte i? Åh vad jag önskar att jag hade en sån där liten vit sladd med mig till projektorn så jag kunde visa för honom och hela salen vilka fina minnesanteckningar jag precis hade åstadkommit och att jag dessutom hade lyckats infoga en stor fin gul pil som pekade på det han hade sagt som jag tyckte var extra viktigt att komma ihåg:( Än i dag flera månader senare ångrar jag att jag inte gick fram till honom efteråt och upplyste honom om paddans förlovade möjligheter.

Som tur är har jag nog fått många andra att inse dem. Efter några månader in i projektet började ryktet sprida sig till andra förskolor om vad vi sysslade med i vårt område. En efter en började de ringa och ställa frågor till mig om hur vi hade gjort, tänkt och planerat. Till en början var jag lite skakis, började tvivla på mig själv och tänkte hur var det nu då? Hur gjorde vi nu igen? Var det bästa sättet eller finns det ett bättre? Men efter ett tag så märkte jag att de som ringde blev supernöjda med sina svar och jag kom på att jag ju visst kunde svara på allt de frågade om och jag kunde dessutom sakta och lugnt och metodiskt lotsa dem igenom de krångligheter jag själv hade tagit mig förbi en kort tid innan. När sedan kommunens egen IT enhet hörde av sig och ville ha tips och idéer så förstod jag att jag och min padda kanske hade glidit in i en munter kärleksrelation.

På många följande möten satt jag och berättade om vårt områdes satsning. Om hur pedagogerna från Mariekäll/Saltskogs förskolor sakta men säkert hade tagit sig igenom samma djungel som jag själv hade gjort och att inställningen till manicken hade börjat tina även hos de mest svårflörtade. Och jag hörde och såg hur folk höjde på ögonbrynen och nickade lite avundsjukt. Man kunde riktigt se tankebanorna som pågick i folks huvuden och förmodligen har vårt arbete gjort så att även vuxna har skrivit iPad på sin önskelista till tomten.

Resan har sannerligen varit en bergochdalbana och den är inte slut än. Nu till jul kommer vi att komplettera alla förskolor med varsin ny iPad som i första hand ska kunna användas administrativt. Slutresultatet är att våra fyraavdelningsförskolor kommer att ha fem iPads/stuga och våra tvåavdelningsförskolor kommer att ha tre. Dessutom har vi utrustat hela ledningen med varsin och köpt en extra som enbart används till ett barn med särskilda behov. Summa summarum trettiofyra iPads!

Det känns inte så illa för en, före detta, rädd/teknikovillig dramapedagog i chefsbefattning. Och det vete fasiken om det faktiskt inte har gått så bra och så långt att min padda slutligen har blivit min prins:)

Kopierat från ningen skrivet av Mikaela Hurme, administrativ Chef.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar