Follow by Email

tisdag 6 december 2011

Vad händer med våra pedagogiska idéer när samhället förändras?

Är iPaden/surfplattan ett verktyg som vi tillskriver egenskaper som skiljer sig från andra verktyg vi använder i förskolan? Finns det föreställningar om detta verktyg som vi behöver tänka mycket om? Jag tänker på det jag har skrivit i ett föregående inlägg (och även det andra har uttryckt i diskussioner och bloggar) att surfplattan ska ses som alla andra verktyg vi har i förskolan. De olika verktyg - eller språk om man föredrar att tänka Reggio inspirerat - vi har är t.ex. pensel, pennor, lera, byggklossar etc. När jag tänker på tillfällen då barnen använder dessa saker så är jag inte alltid där som pedagog. Barnen både målar, ritar, skapar och bygger utan en konstant närvaro av en pedagog. Däremot lämnar jag inte alltid de ensamma i dessa aktiviteter, för i sådana fall skulle jag missa alla de tillfällen som ges till en lärande och reflekterande situation tillsammans med barnen. Men eftersom man som pedagog inte kan klona sig och vara på alla platser samtidigt så har barnen inte alltid en närvarande pedagog i alla situationer. Men det jag har märkt i olika diskussioner är att surfplattan verkar skilja sig från detta resonemang. Det känns som om det är lite tabu att barnen använder plattan utan en konstant närvarande pedagog. Jag har tänkt mycket på detta och brottats med egna föreställningar om hur jag vill att plattan ska användas. Självklart kan jag se, reflektera och diskutera mer med barnen när jag är närvarande, men det känns som att plattan blir degraderad till enbart en spelstund om det inte finns en närvarande pedagog. Hur ser vi egentligen på det kompetenta barnet - vad betyder detta ord? Är barnet bara kompetent om en pedagog finns vid dess sida? Vad händer med våra pedagogiska idéer när samhället förändras? Kan vi tänka annorlunda? Viktiga och roliga frågor att reflektera över. inlägg från Martinas blogg!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar